Hjulspår

Så är det äntligen onsdagen den 12 april och vi är på väg. Tåget från Nyköping till Arlanda går 12.15. Fullpackat, ståplats vid dörren till Stockholm men sedan får vi sitta. Incheckning och iväg. I Lissabon får vi veta att avgången till Maputo är en timme försenad. Drygt fyra timmar på en flygplats är inte kul. Titta i butiker som är i stort sätt lika överallt är inte så roligt. Upptäckarfaktorn är väldigt låg!! Vi tittar lite längre i en affär med brasilianska smycken och kommer att prata med expediten, en kvinna i 50-årsåldern. När hon får veta att vi skulle till Maputo så får vi höra hur förstört och eländigt där är nu. Förr var det så fint men nu är allt förstört, dock finns fortfarande några öar som är fina…Vi får en känsla av att vi talar med en sann kolonialist. Efter ytterligare tre kvarts försening efter incheckningen lyfter vi från Europa. Vi har tur, planet är knappt halvfullt och vi får en rad med fyra platser för oss själva, skönt när vi ska sova. Kvällsmat och sedan sömn. Vi sover ganska bra och vaknar ett par timmar före landning. Frukost och morgonbestyr sedan landar vi i Afrika på Maputo international Airport som visar sig vara i storlek med Norrköpings flygplats. Härligt att stiga ut i solen och värmen.

Passkontrollen är en seg procedur. Det skall skrivas, stämplas och klistras i passen och sånt tar ju tid. Vi växlar till oss lite inhemsk valuta meticais där 1 SEK är ungefär 3 500 Meticais. Så vi blir miljonärer i ett huj. Utanför flygplatsen hittar vi en gratis transfer till hotell Cardoso som vi förbokat via Internet. Vid 12-tiden är vi framme vid hotellet och kan checka in. Vi får vänta en halvtimme på rummet och kan se oss omkring på hotellområdet. Vi bor på ett lyxigt hotell, pool i en fin trädgård och byggt i kolonial stil. När vi så får vårt rum förstår vi att vi fått ett bra pris. Vi är inbokade i en svit med balkong och havsutsikt, för ca 800 kr per natt. Här ska vi nu stanna tre nätter.

Eftermiddagen ägnar vi åt att se oss omkring i staden. Eftersom alla vi frågat rekommenderar oss att inte gå omkring annat än i centrum där det finns mycket folk så tar vi en taxi. Taxi kostar från 80.000 upp till 150.000 Meticiais inom staden men det lönar sig att pruta. Mer än 100.000 behöver man inte betala. Vi åker till Mercado central som är en gammal marknad under tak där dom mest säljer mat men också väskor och annat hantverk. De som handlar här är de som bor i Maputo. När vi släpps av taxin blir vi genast attackerade av säljare och tiggare. En ovan och lite obehaglig situation för en svensk. Efterhand lär vi oss ignorera dom som man inte vill ”deala” med. Inne på marknaden köper vi ett halvt kilo bananer för 1,5 SEK. Det är en upplevelse att gå omkring bland stånden och titta. Vi kan inte portugisiska så det är svårt att kommunicera med säljarna. Vi är inte ens säkra på om de talar portugisiska eller något lokalt språk, som shangaana.

Efter marknaden flanerar vi längs Avenida 25 de Setembro. Här blandas butiker med märkeskläder med gatusäljare, fina husfasader med förfallna byggnader, hela trottoarer med gyttjehål. Det som är förfallet och dåligt underhållet dominerar men en hel del håller också på att rustas upp. Vi hamnar så småningom på Café Continental vid korsningen med Avenida Samora Machel. Caféet har funnits här sedan kolonialtiden. Tvärs över gatan låg ett annat, Café Scala, som nu har slagit igen. Här stannade vi och tar en toast med kött och en öl. Det är helt ok. Caféet är slitet och har sett sina bästa dagar men är ändock charmigt. Med lite fantasi kan vi tänka oss hur fint här kan bli. Om fem år ser det säkert helt annorlunda ut.

Vi tar oss sedan tillbaka till hotellet med en annan Taxi. I Maputo åker inte taxibilarna omkring så att man kan ropa in en från gatan utan man måste ta sig till en Taxistation. De mera framåt taxichaufförerna lämnar ifrån sig sitt telefonnummer när de kör oss så att vi kan ringa när vi vill åka någonstans. Vi skall nu förbereda oss för att besöka Maputo Rotaryklubb. Vi är bägge med i Rotary och det är intressant och se hur man jobbar i Moçambique. Rotary är ju en hjälporganisation och här finns onekligen mycket att göra. Vi får veta att det projekt man nu jobbar med är att samla in pengar till busskurer i staden. Tidigare projekt har bland annat varit att samla in pengar till rullstolar. I Moçambique finns många krigsskadade och fortfarande händer att framförallt barn trampar på landminor som ligger kvar.

Kvällen avslutar vi med att besöka musikklubben Bar Africa på Avenida 24 de Julho där bandet Tony Django spelar afrikansk musik med västindisk influens. Härlig stämning!