Hjulspår

Ovädret från fredagskvällen dröjer sig kvar även under lördagen men betydligt svagare. Att det inte är så soligt är bara skönt eftersom vi bestämt oss för att besöka hantverksmarknaden vid Praca 25 de Junho som endast är igång på lördagarna. När vi skall ta en taxi dit så berättar taxichauffören att marknaden flyttat till Avenida 25 de Setembro. Marknaden sträcker sig på höger sida om gatan ett kvarter österut från Teatro Avenida, där Henrik Mankell ofta är regissör. Trottoaren är smockad med hantverkare som säljer träskulpturer, smycken, leksaker, väskor och tavlor i olja och batik. Naturligtvis är allt till turistpriser så vi får snabbt rutin i att pruta rejält. Vi köper bland annat ett par tygdockor i traditionella kläder av en rar tant. När vi frågar henne om priset så svarar hon på portugisiska, Cecilia tycker att det låter som 60 000 Meticais men när hon ber en ung man om översättningshjälp så säger han att de kostar 500 000 (!) per styck. Vi blir naturligtvis väldigt fundersamma och då kom en annan pojke fram och bekräftade att de kostar just 60 000 per styck och 110 000 om vi vill ha två. Detta var ett så bra pris och tanten var så söt så vi prutar inte alls.

Marknaden slutar vid Feira Popular Complex som är en slags nöjespark fylld av restauranger och caféer. Vi stannar till och tog en öl på en restaurang med väldigt hög standard som hette O Escorpião.

Efter marknadsbesöket går vi längs Avenida 25 de Setembro i riktning mot marknaden som vi besökte i förrgår då vi vet att där fanns en taxistation. Vi tänker åka till Polona Center som är en modern galleria. Det känns lite tryggare att gå här nu än första dagen. Per vågar ha kameran synligt framme och vi ser inte alla ungdomar som potentiella ficktjuvar. Synen förändras efter att man träffar och pratar med någon som bor och verkar i landet och naturligtvis också genom att man vistas i landet några dagar. Väl framme vid marknaden frågar vi en taxi om pris men blir inte nöjda så det är bara att knalla iväg. Vi känner till en taxistation till i korsningen Avenida Olof Palme och Avenida Ho Chi Min.  Alla kommunist- och socialistledare från slutet av 1900-talet har sin egen gata i Maputo. Det är väldigt tydligt vilken regim som härskat här. Det var säkert lika tydligt tidigare med namn från europeiska kungar och viktiga kyrkliga ledare. Nu som då är förankringen i Afrikas egen historia obefintlig. Väl framme efter att ha passerat Conseho Municipal vid Placa de Independencia kommer vi överens om ett pris med en taxichaufför och åker till Polana Center.

Centret är fyllt med affärer för den förmögna delen av befolkningen och så naturligtvis turister. Kul att se men det är inte riktigt det här man reser till Moçambique för. En sak som vi inte hittar någon annan stans finner vi dock här, solskyddskräm! Det är väl bara vi vitingar som använder det så det är ju inte så konstigt. När vi skall betala så märker Per att han saknar ett av sina kreditkort, oj,oj,oj, full aktivitet i hjärnkontoret. Till slut kommer vi på att vi måste ha glömt kvar det i bankomaten igår när vi tog ut pengar. Kortet kommer inte ut automatiskt här som hemma, utan man måste trycka på en knapp för att det skall komma ut. Slarvigt men efter några telefonsamtal så var det spärrat.

När vi kommer ut får vi se att restaurang Piri Piri ligger på andra sidan Avenidas Julius Nyerere. Den har vi blivit rekommenderade och vi sätter oss på uteserveringen där vi beställer varsin Piri Piri kyckling med ris. Ständigt tillfrågade av passerande gatuförsäljare avnjuter vi en mycket god lunch.

Det är nu sen eftermiddag och vi beslutar oss för att åka tillbaka till hotellet. Det visar sig vara ett bra beslut för strax efter vi kommit tillbaka börjar det ösregna. Vi stannar resten av dagen på hotellet och försöker föra över en del bilder via Internet vilket inte lyckas så bra.