This entry was posted on onsdag, juni 25th, 2008 at 07:14 and is filed under 2007:1 Ukraina. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Vi lämnar Minsk på väg 23 vilket blir en liten omväg för att nå ukrainska gränsen via Homel, detta för att vi avser besöka ett friluftsmuseum fyra mil söder om Minsk som heter Dudutki. På vägen ut ur Minsk passerar vi ett område med gamla små villor som står i bjärt kontrast till de stora bostadshusen vi tidigare sett.
 
 
Dudutki är en samling byggnader mitt ute på landsbygden där man demonstrerar hur livet var på en gård förr i världen samt olika vitryska konsthantverk. Eftersom det bara finns information på vitryska och ryska och ingen av personalen talar engelska så hade vi litet svårt att tillgodogöra oss allt. Vi hade i alla fall ett par trevliga timmar i en härlig miljö där vi bland annat tittade på en hantverksutställning med olika vävtekniker. Vi åt dessutom en god lunch bestående av Draniki (raggmunk) med smetana (sur grädde).
 
 
När vi lämnar Dudutki styrde vi kosan mot E271/M5 som så småningom leder till ukrainska gränsen via Homel. Dessvärre är det extremt dåligt skyltat i mindre byar på vitryska landsbygden varför vi naturligtvis hamnar helt fel. Men inget ont som inte har något gott med sig, vi får se en vacker färgglad kyrka och språka med en överförfriskad vitryss som vill visa oss vägen. Efter att ha lyckats övertyga den överförfriskade vitryssen om att han inte skulle följa med i vår bil, vänder vi tillbaka och hittar så småningom rätt.
 
 
Vi lägger märke till att man i Vitryssland lägger stor vikt vid att hålla busskurerna efter landsvägarna i fint skick och gärna dekorerar dem med målade motiv eller klär dem i mosaik. Det passar väl in i bilden att man här vårdar åtminstone de ting som syns.
 
När vi stannar för att köpa vatten i affären i en liten by, alldeles vid buss och järnvägsstationen, väcker bilen uppmärksamhet. När Cecilia kommer ut ur affären är Per omgiven av ett gäng män som värderar bilen medan Per demonstrerar maskineriet efter bästa förmåga.
På kvällen når vi den gamla staden Babrujsk vid floden Berezinas strand och vi bestämmer oss för att åka in och leta övernattning. Det verkar inte finnas så många hotell i staden, trots att den enligt uppgift har 220 000 invånare, två universitet och en gigantisk däckfabrik, Belshina. Däckfabriken lär enligt uppgift även exportera däck till Sverige och Storbritannien. När vi frågar efter hotell på en bensinmack så blir vi visade till hotell Tourist vilket är ett nybyggt trestjärnigt hotell som är tämligen dyrt, $100 för ett dubbelrum. Vi tar in där ändå, men får sedan veta att det tydligen finns två andra hotell i staden.
 
Kvällen avslutar vi med en middag med öl och vodka för cirka 40 kronor/person i hotellets restaurang som glädjande nog är rökfri!