Hjulspår

På morgonen knackar vi på Absolut Apartments kontor (vägg i vägg med vår lägenhet). Vi är nu angelägna om att få flytta till lägenheten närmare centrum som vi avser bo i tre nätter. Naturligtvis verkar de till en början helt oförstående till att vi vill flytta, trots att vi redan betalt för den dyrare lägenheten. Per ber att få tala med Vasilij som äger firman och efter litet argumentation så ger han med sig. När Per sedan ber om ett kvitto för sina räkenskaper så ändrar Vasilij attityd och blir väldigt hjälpsam, vi får både en vägbeskrivning och en stadskarta över Kiev samt hans visitkort.

Som väl är stämmer vägbeskrivningen väldigt bra och vi har inga problem att hitta vår ”nya” lägenhet. Den är dock allt annat än ny utan ligger i ett skruttigt gammalt hus, men där finns en bevakad parkering, varmvatten och ett ok badrum och kök.

Eftersom Cecilia har dragit på sig en kraftig förkylning så sover hon hela eftermiddagen när Per går ut och sonderar området vi bor i. Det verkar vara ett bra område, 15 minuters gångväg till tunnelbanestationen Darnytsia och välsorterad livsmedelsaffär precis intill. På gångavstånd finns även, post, bank, barer, caféer och marknaden intill tunnelbanestationen. Marknaden är ganska stor och har det mesta, allt från ”Kvass”-vagn till grönsaks-, kött- och klädförsäljare. Kvass är en lokal dryck som vi känner igen från Ryssland. Den påminner litet om vår svagdricka och är alltså alkoholfri. I övrigt så verkar ukrainarna liksom vitryssarna i huvudsak dricka starköl när de är törstiga.

På kvällen tar vi tunnelbanan in till centrum. Att turista i Kiev är enkelt om man bara lär sig åka tunnelbana och känna igen stationernas namn med kyrilliska bokstäver. Det är också billigt, en tur kostar en pollett som man köper antingen via automat eller i en kassa och den gäller oavsett hur långt man åker och om man byter tåg. Polletten kostar 1 Rubel eller ca 75 öre!

Vi går till Frihetstorget som vi känner igen från tv eftersom det var här den orangea revolutionen utspelade sig. Även nu ser vi att det är aktiviteter på gång. Det är fullt med tält runt frihetsmonumentet som även är avspärrat och vi undrar naturligtvis varför. Vi frågar runt bland ungdomarna på platsen och får tag på en kille som pratar bra engelska och dessutom är politiskt intresserad. Efter att han kollat att vi inte är journalister så berättar han att det är olika politiska grupper som sympatiserar med premiärminister Janukovitj och alltså protesterar mot president Yushchenko som har ockuperat statyn. På frågan om han anser att den pågående politiska krisen i Ukraina är allvarlig så svarar han att det tror han inte och att det skulle leda till någon väpnad konflikt menade han var otänkbart men frågan måste lösas. Han säger också att Ukraina har haft en konstant politisk kris sedan orangea revolutionen men att han är övertygad om att det nu kommer att lösa sig. Personligen så ser han ingen annan utväg än att Ukraina skall följa den väg som president Yushchenko har stakat ut och dra sig mer och mer mot EU. Han menar att det finns en klar majoritet i landet för en sådan politik. Efter en lång pratstund, drar vi vidare för att hitta en restaurang eftersom vi nu är jättehungriga. Restaurang Budmo som vi bestämmer oss för serverar riktigt bra ukrainsk husmanskost och ligger på Vul Mykhaylivska i ambassadkvarteren. En middag med öl och kaffe kostade cirka 140 kronor för oss två.

På lördagen åker vi tidigt med tunnelbanan till Dnipro varifrån vi sedan promenerar i hettan till klosterområdet Pechersk Lavra som är Ukrainas heligaste plats. Klockan är bara tio på förmiddagen och det känns redan som det är minst 30 grader varmt. Puh, det kommer att bli en het dag… Nåväl, Pechersk Lavra är Kievs främsta turistmål förutom att det är en plats dit pilgrimer vallfärdar. Det fantastiska området har flera vackra kyrkor så som Sankta Sofiakatedralen med guldbelagda lökkupoler och ett undergjordiskt kloster. Att besöka klostret är gratis förutom kostnaden för ett stearinljus. Man måste ha lång kjol eller långa byxor och som kvinna måste man bära en schal över håret. Grottklostret består av en massa undergjordiska gångar med glaskistor vari det ligger mumifierade heliga personer. Flera av besökarna stannar vid varje kista och tillber dem innan de avslutar med att pussa på kistlocket.

Efter klosterbesöket ger vi oss iväg till SAM, ett researrangörsföretag som har sitt kontor i närheten av Kievs universitet och botaniska trädgård, för att köpa biljetter till Chernobyl. Vi trodde att det bara var att dyka upp och köpa biletter till en tur men nu är det lördag och vi får veta att inga turer går under helgen och inga biljetter säljs förrän på måndag. Besvikna tar vi tunnelbanan hem och försöker via telefon få tag i alternativa arrangörer. Vi får kontakt med SoloEast Travel som drivs av en ukrainare och hans kanadensiska hustru. Företaget arrangerar resor, hyr ut lägenheter och har ett B&B precis utanför Kiev. De är väldigt hjälpsamma och pratar helt flytande engelska men tyvärr berättar de för oss att man måste boka biljetter till Chernobyl minst 3 arbetsdagar i förväg. Detta för att de skall hinna få alla tillstånd som behövs. Vi konstaterar då att det inte blir något Chernobyl besök nu utan vi får se om vi kan klämma in det på tillbakavägen från Krim.

Vår sista dag i Kiev bestämmer vi oss för att besöka ”vattenparken” som ligger på den stora ön i floden Dnipro. Parken har flera badplatser längs öns sandstränder, strövområden, mängder med grill- och öltält och ett stort tivoliområde. Vi ser när vi strövar runt att folk som sitter på barerna inte bara dricker öl utan ofta står det också en flaska vodka på bordet. Vi vandrar omkring ett par timmar och testar en Shashlyk (grillspett) på en av barerna. Även när vi sitter och äter märker vi att det är lika vanligt här att beställa in ett glas vodka till maten som att vi beställer in ett glas vin.

Resten av dagen vandrar vi omkring i gamla stan där vi efter ett tag hamnar på Andriyivsky uzviz som är en halv km lång, pittoresk gata med många vackra hus. Gatans ena sida kantas av försäljare av hantverk, konst, smycken, loppis och annat tingeltangel. På gatan finns det lilla charmiga museet Museum Of One Street som visar hur Kiev såg ut på 1920-talet. Vandringen avslutas på frihetstorget med att vi går ner under torget där det visar sig vara en shopping galleria precis som i Minsk.

Liksom i Minsk kan vi konstatera att vi känner oss trygga i Kiev, staden är inte lika välordnad och välskött men känns betydligt mera levande än Minsk. Kiev har också betydligt mera att erbjuda besökare både vad gällande sevärdheter, caféer, restauranger och övernattning.