Hjulspår

Vi startar dagen med frukost på hotellet, den mest omfångsrika vi hittills fått i Albanien. Här finns yoghurt och flingor, korvpålägg, kokt ägg, rostbröd med marmelader och frukt.

Innan vi åker vidare skall vi gå till marknaden Pazari i Ri ( den nya basaren ) och sedan besöka en boklåda. Marknaden ligger några hundra meter från hotellet. Det är mest en matmarknad med allt man kan tänkas behöva. Inte så mycket kött kanske, vi såg ett stånd som sålde hallal kött, men färsk fisk i många stånd och så mängder med grönsaker, oliver och frukt. Det är säsong för melon nu och det märktes. Men här finns också husgeråd, kläder och begagnat eller loppis som vi kallar det. Vi handlar en hushållskniv, lite härliga grönsaker och bröd till lunch och går sedan till boklådan som ligger i operahuset vid Skënderbeutorget.

Tillbaka på hotellet slår Per följe med hotellägaren Edmond som har varit tvungen att flytta bilen från gatan utanför hotellet. Det hade kommit en bärgare till platsen som plockade bort felparkerade bilar. Bilen stod nu på en betalparkering i samma kvarter så det var inte så komplicerat att ta sig därifrån till hotellet. Per behövde bra köra åt fel håll på en enkelriktad gata för att nå fram till hotellet. En bagatell i Albanien.

I dag skall vi lämna Albanien och åka till kusten i Montenegro. Vi fick lite goda råd av Edmond som mest handlade om att ta det försiktigt då Albanerna på landet kör direkt upp på landsvägen i låg fart utan att tillämpa stopp eller väjningsplikt. Så kör inte så fort lyder rådet. Han tipsade också om att åka till kuststaden Ulcinj i Montenegro. Dit åker Albanern för att det bor många albaner där, det är billigt och mycket finare än på den Albanska kusten. Vi noterar att Lonely Planet säger att om man vill uppleva Albanien utan att åka in i landet så skall man åka till Ulcinj. Eftersom vi redan varit i Albaninen så bestämmer vi oss för att inte åka ner till kusten där.

Vi kör ut ur Tirana i riktning mot Durrës. Det är albansk motorväg och det innebär inte vår standard utan det kommer upp byvägar eller tillfarter direkt på motorvägen då och då. Vi förstår nu Edmonds varning. Här kan det komma upp väldigt långsamt gående fordon och till ock med häst och vagn. När vi senare skall ta av norr ut mot gränsstaden Shkoder passerar vi först flygplatsen och sedan kommer vi in på fel väg vid Fushë-Krujë. Vi hamnar på den gamla landsvägen i stället för den nya rakare. Den går ju till samma ställe så vi fortsätter genom byarna.

När vi skall stanna för att äta lunch får vi svårt att hitta någon stans att svänga in. Rastplatser existerar inte. Vi svänger in mot en by och åker vidare. Hamnar först på en begravningsplats, inte så lämpligt. Till slut lyckas vi komma av vid en infart till en gård. Vi noterar när vi sitter och äter att landskapet inte är så väldigt olikt det svenska sommarlandskapet.

Vi åker på den större landsvägen vid Lezhë och svänger sedan av mot gränsstationen vid Muriqan innan vi når Shkoder. I Muriqan stannar vi och köper lite förnödenheter i en affär. Det blir mest vatten och frukt. Vi lämnar affären samtidigt med ett Albanskt par. Dom tar sin åsnedrivna vagn och vi vår Defender och vi åker åt var sitt håll. Det känns verkligen som två tidsepåker som inte kan mötas. Vi åker vidare till gränsstationen och förvånas återigen att det går så smidigt. Vi får betala en liten avgift för att vi tar in bilen i Montenegro och dessutom en miljöavgift på 2€ och vips är vi i Montenegro och i byn Sukobin. Vi väljer vägen över bergen till Bar. I närheten av Stari (Gamla) Bar uppe i bergen stannar vi vid en restaurang med en fantastisk utsikt och kostar på oss varsin espresso. Från början hade vi tänkt stanna i Bar men vi åker vidare till Petrovac som skall vara en gammal fiskeby vid en fin bukt. Presenteras som familjevänligt i vår guidebok till skillnad mot Budvar, som kunde vara ett alternativ, men som är en partyhåla. Inte vår stil!

I Petrovac tar vi in på ett hotell. Det är viktigt med bra Internetanslutning för vi vill uppdatera vår hemsida. Valet faller på hotell WGrand som visar sig vara ett hotell som tar emot charterturister för bland annat Apolloresor. Nu lyxar vi till det, 70€ per natt för ett dubbelrum inklusive frukost och gratis bredband, det kan det var värt.

Det är sen eftermiddag och vi går ner till strandpromenaden där det finns små butiker och restauranger. Det är en trevlig miljö, om än lite väl tillrättalagd för turister, men det är fint och mycket gammalt finns bevarat viket höjer mysighetsfaktorn. Vi hamnar på en restaurang med god mat och lokalt vin innan vi går hemåt i kvällsmörkret.