Hjulspår

Tidigt på morgonen spänner Per på sig de nyinskaffade löparskorna och tar en 4 kilometersrunda längs de slitna gatorna. Efter egen frukost på rummet så ger vi oss iväg för att finna Gammalsvenskby. Vi hittar utan problem till närmaste staden Beryslav men sedan visar det sig inte vara helt lätt utan vi får stanna och fråga ett par gången innan vi kommer på rätt spår. Båda två känner vi oss mycket förväntansfulla inför att vi nu förhoppningsvis skall få möta någon eller några ”gammalsvenskar” i Ukraina. Vi tycker att den här dagen är en av de mera spännande under vår resa.

Efter landsvägen svänger vi av vid skylten som anger Smijivka, det visar sig att vägen vi svängt in på endast är ett par hjulspår över de misskötta fälten. Vi spanar ut över fälten för att försöka se ett kyrktorn eller något annat som visar att vi är på rätt väg, men utan resultat. Vi blir ännu mera tveksamma då det finns flera hjulspår att välja mellan, men till slut vi bestämmer oss för att följa det mest uppkörda hjulspåret. Vi når slutligen en asfalterad landsväg och strax därefter byn Smijivka. Vi stannar vid handelsboden, vilken vi senare för veta ligger i den gamla tyska byn Schlangendorf. Vi talar om att vi är svenskar och får veta att det bor en handfull svensktalande familjer i Smijivka. Mannen i handelsboden rekommenderar oss att ta kontakt med Maria Malmas och han beskriver var hennes hus ligger. Under skuggan av ett träd, parkerar vi på gatan där Maria Malmas enligt uppgift skall bo. Huset ligger väl gömt bakom lummig grönska och en klart blå plåtgrind. Vi får senare veta att vi fortfarande är i byn Schlangendorf. Byn som idag heter Smijivka består av Gammalsvenskby, Schlangendorf och ytterligare två tyska byar.

Efter en kort promenad i byn knackar vi på hos Maria där dörren öppnas av en flicka i 8-10 årsåldern som besvara vårt hej med ett hej. Likaså svarar hon jakande när vi på svenska frågar efter Maria Malmas. Hon springer in i huset och ropar på Maria som visar sig vara flickans farmor och strax är vi inbjudna och ombedda att köra in bilen på gården. Det är ingen tvekan om att Maria är väldigt glad över att få besök av svenskar och att hon tänker ta hand om oss. Hon bjuder oss strax på lunch och säger att vi gärna får övernatta hos henne. För Maria är gästfriheten självklar och det blir lätt för oss att ta emot den. Vi känner oss överväldigade samtidigt som det nästan känns overkligt att sitta på hennes gård och samspråka. Efter några timmar känns det dock som om vi har känt Maria sedan länge och att det här är ett kärt återseende.

Maria berättar på gammalsvenska om sitt liv, de svåra åren under kriget då Maria bara var 4-5 år. Familjen blev då deporterad först till Tyskland och sedan till Sibirien. Hon berättar med inlevelse om svälten när de äntligen fick återvända hem efter deporteringen, liksom om hur familjen splittrades då pappan lyckades fly till Sverige. Hon berättar även om de besök hon, tillsammans med sin bror, tilläts göra i Sverige. Det känns betydelsefullt att få ta del av historien och höra den berättas av Maria själv.

Marias barnbarn Christina, som inte pratar mer än ett par ord på svenska, pockar på uppmärksamhet och vi förstår att hon vill gå till floden för att bada. Vi erbjuder oss att följa med eftersom Maria inte tycker att hon skall gå själv. Efter badutflykten bjuder Maria på jättegoda stekta fiskbullar och pilmieni (pastakuddar med färskost) till kvällsmat och därefter berättar hon vidare medan hon visar fotografier på sin familj. När det är dags att sova väljer vi att slå upp vårt taktält, då detta är svalare än i huset. Med spänning ser vi fram emot morgondagen då Maria lovat att följa med oss till Gammalsvenskby.

Läs mer om Gammelsvenskby och svenskbyborna på följande länkar;

Gammalsvenskby – the true story of the Swedish settlement in the Ukraine

Gammalsvenskby och svenskbyborna i Ukraina – Gammalsvenskby

Svenskbyborna

Hidden europe magazine – Articles – get a flavour of hidden europe – a Swedish village in Ukraine: Gammalsvenskby