Hjulspår

 

Eftersom vi inte tycker att vårt härbärge är det mysigaste vi bott på så lämnar vi ganska tidigt och väljer att ta frukosten längs vägen till Bender som ligger i Transnistrien precis vid floden Dniestr.

  

Transnistrien är ett område på den östra sidan av Dniestr som en slavisk minoritetsgrupp, Unita, utropade till självständig stat 1990. Detta utlöste inbördeskrig i Moldavien 1992. Striderna upphörde ganska snart men än idag råder oro i området och parterna förhandlar fortfarande om framtiden för området. I Moldavien finns ytterligare ett område, Gagauzien som i huvudsak bebos av turktalande folk, som 1992 begärde att få bli en autonom region. Här begärde man dock aldrig självstyre och därför ledde det heller inte till någon väpnad konflikt. 

Det påstås att det kan medföra komplikationer att resa in i Transnistrien, framför allt när man som vi har bil med sig. Vi vill ju inte orsaka någon ny kalabalik och väljer därför att bara titta på staden Bender från gränsstationen. Sedan styr vi kosan mot Moldaviens huvudstad Chisinau.

  

Det är inte helt lät att hitta i Moldavien på grund av att skyltningen är helt undermålig, men eftersom Moldavien är ett litet land så når vi Chisinau strax före lunch där vi tar in på ett bedagat motell strax utanför staden. Motellet var säkert fint under sin glans dagar men nu är det ödsligt och både restaurangen och baren är stängda. Rummet verkar dock vara ok med balkong i öster, dusch (med vatten) och kylskåp. Vi checkar in och upptäcker först efter att vi installerat oss att ena sängen har säckat ihop helt. Vi påtalar detta i receptionen och undrar om vi kan få byta rum. Det kan vi inte men de kan byta sängen åt oss. Dessvärre gör detta inte mycket nytta då aven denna är trasig men vi bestämmer oss för att uthärda, det handlar ju bara om en natt.

Vi tar en lokal minibuss in till centrala Chisinau. Det visar sig att bussen stannar i utkanten av centrum vilket vi tycker är bra för då får vi ju se mera av staden. Vi börjar med en lunch på en konceptstyrd restaurangkedja i västerländsk stil som heter Andy’s pizza. Maten där är naturligtvis inte traditionellt moldavisk men salladen och smörgåsen vi beställer smakar riktigt gott och stället är verkligen fräscht.

  

Vi fortsätter längs boulevard Stefan cel Mare och passerar presidentpalatset, parlamentsbyggnaden, ett par ambassader, vackra parker och regeringsbyggnaden som är betydligt större än parlamentsbyggnaden. Här finns även en hel del butiker och vi konstaterar att huvudstaden står i bjärt kontrast till resen av landet, här märker vi inte att vi är i Europas fattigaste land.

 

På väg tillbaka till bussen stannar vi till i en livsmedelsaffär för att köpa kvällsmat och njuter sedan av denna, tillsammans med Moldaviskt vin, på vår balkong. Vi inser att det var tur att vi köpte två olika sorters vin för den första vi provar visar sig vara helt odrickbar. Vinproduktionen i landet är omfattande men kvalitén kan nog behöva säkras hos en del producenter…