Hjulspår

Jaha, idag skall vi enligt planen lämna Ukraina och återvända till EU. Vi planerar att resa in i Polen och trots att resan ännu inte är slut så känns det litet vemodigt att vår tid i Ukraina nu är slut för denna gången.

I utkanten av Lviv, lyckas vi hitta en gigantisk livsmedelsaffär, vilket är toppen eftersom vi ha för avsikt att proviantera en del lokala specialiteter innan vi lämnar landet.

När vi sedan följer skyltarna mot gränsövergången så upphör de plötsligt. Inte för att det borde överraska oss, det har ju varit så flera gånger i Ukraina men på något sätt så känns västra delarna så europeiska… Nåväl, till slut är vi övertygade om att vi nu gör en av våra större felkörningar och vi argumenterar en del om vi skall vända tillbaka eller ej. Särskilt hopplöst känns det när asfaltvägen blir allt smalare och till slut övergår i grusväg… Det blir nödvändigt att ta en lunchpaus och överväga situationen. Vi dukar upp lunchen på en äng mitt i en liten by och när vi sitter där så inser vi att det åker mycket trafik åt båda hållen vilket borde betyda att en större väg finns på andra sidan byn. Uppmuntrade fortsätter vi i den riktning vi var på väg, men stannar för säkerhets skull och frågar några gubbar som sitter och dricker öl på en veranda intill vägen. Med hjälp av vår karta visar vi vart vi vill komma och de bekräftar att det går bra att köra i den riktning vi är på väg. Skönt!

Det dröjer inte länge förrän vi når gränsen till Polen men där tar det stopp på grund av en enormt lång kö. Vi förstår inte varför men har inget annat val än att sälla oss till de andra köande. Vi tar en promenad framåt i kön för att försöka ta reda på vad som orsakar den. När vi passerat hela den kilometerlånga kön och frågar gränsvakterna vad som hänt så skakar de bara på huvudet och säger ”no english”. De vi pratar med i kön vet inte heller varför men de spekulerar i att det sannolikt kommer att ta minst 5 timmar.

Nåväl, vi konstaterar att det bara är att slå sig till ro med en god bok och litet dagboksskrivning. Tiden går, vi fortsätter att köa och mycket riktigt, först efter fem och en halv timma kör vi genom första spärren. Inne på gränsområdet inser vi vad som orsakar köerna, gränsstationen har alldeles för liten kapacitet eftersom trafiken sannolikt ökat betydligt sedan visumtvånget mellan Ukraina och EU togs bort. Vi ser också att man bygger en ny och mycket större gränsstation intill den gamla, så det blir nog bättre. Väl inne i tullen så går det smärtfritt och fort, vi kör igenom utan vare sig många frågor eller någon större kontroll. Man var inte ens intresserad av att ta betalt för de extra flaskor vin och sprit som vi öppet deklarerade.

Ja, då var vi nästa på hemmaplan igen, eller i alla fall tillbaka i EU. Klockan börjar nu närma sig åtta på kvällen så vi kör direkt till staden Zamosc som vi har hört skall vara väldigt vacker och ha ett torg som finns med på FN’s världsarvslista. Vi tar in på ett trevligt motell strax utanför staden och kryper till kojs efter en öl i baren.