Hjulspår

Eftersom vi avser att nå Ponta de Ouro innan mörkret och därmed har en lång körning den här dagen så startar vi ganska tidigt från Manzini Lodge längs väg 3 mot Siteki. Vi njuter av Swazilands vackra och bergiga natur och konstaterade att Swaziland inte bara är ett vackert land, det är också ett trevligt land med ett vänligt folk. Det var lätt att komma i kontakt med dom som vi mötte och de spänningar vi kände av i Syd Afrika finns inte här. Vi förundras över de enormt vidsträckta sockerrörsfälten vi passerar, alla med kung Kung Mswati III:s namn. Vi väljer att stanna till i den gamla sockerrörsstaden Siteki. Siteki betyder vigselplats på siswati och staden fick sitt namn när en anfader till kungen tillät sina krigare att gifta sig. Det är en trevlig handelsstad som ligger ganska högt över havet vilket ger en fantastisk utsikt på vägen dit. Under en riktigt klar dag kan man se Indiska Oceanen.

Från Siteki fortsätter vi norrut längs väg 3 till gränsövergången i Lomahasha. Vi väljer den övergången eftersom vi inte kunnat få bekräftat att övergången vid Mhlumeni var öppen, vilket annars skulle ha blivit kortare väg för oss. När vi når gränsen är vi litet oroliga för inresan till Moçambique eftersom vi nu visste att vi lämnat landet med bil och allt utan att registrera oss. Det är dock ingen fara utan allt går som på räls. Vi fortsätter längs väg 2 och snart når vi staden Boane där vi stannar för att äta lunch. Vi fortsätter på en icke namngiven grusväg söderut från Boane i riktning mot Bela Vista. Vi vet att vägarna skall bli sämre här men fram till Salamanga, söder om Bela Vista, så är de helt ok. Det växlar mellan hyfsade grusvägar och sämre asfaltvägar. Vid Salamanga är det som en gränsstation där de stoppar alla bilar och registrerar dem och när vi talat om att vi är på väg till Ponta de Ouro så kan vi fortsätta vidare söderut förbi Maputo Elephant Reserve. Reservatet bildades som ett elefantreservat men är nu i huvudsak känt för sitt fågelliv då flera års krig och tjuvjakt utrotat merparten av elefanterna.

Vägen förbi Maputo Elephant Reserve är lummig och fin med trevliga små inslag av silkeapor och fåglar. En bit in i reservatet har det dock härjat en skogsbrand vilket ger ett dramatiskt öde intryck. Vägarna blir därefter allt sämre med mjuk sand och består stundtals av gyttja och vatten, uppmaningen att en 4WD är nödvändig var helt riktig. Efter cirka 3 timmars körning längs 5 mil väg från Salamanga så når vi äntligen Ponta de Ouro en knapp timme innan mörkrets inbrott. Det känns befriande, det hade inte varit roligt att bli tvungen att köra i mörkret längs dom vägar vi kom på. Vi körde långa sträckor i ödemarken där vägen hela tiden tog nya banor. Så fort det blir en för stor grop eller ett svårforcerat gyttjehål så körs en ny väg upp. Vi blev ibland lite osäkra på om vi valde rätt eller svängde av från huvudvägen. Efter ett tag såg vi att vi följde en kraftledning och rimligtvis så gick den dit vi skulle. Så länge vi såg den var vi lugna. Vi hade inte utrustat oss med kompass eller gps-navigator, något som man nog bör ha när man ger sig in på så här osäkra vägsträckningar.