This entry was posted on tisdag, februari 9th, 2010 at 22:05 and is filed under 2007:2 Svalbard. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Vi stiger upp vid tretiden pÃ¥ morgonen för att Ã¥ka de 15 milen frÃ¥n Nyköping till Arlanda. Det känns konstigt att Ã¥ka bil i nästan 1 ½ timme för att komma till flyget när vi har Sveriges tredje största flygplats, Skavsta bara nÃ¥gra kilometer bort. NÃ¥väl, nu ska vi ju flyga med SAS som (ännu) inte trafikerar Skavsta.Strax är vi ute pÃ¥ motorvägen och styr kosan mot Stockholm. Efter bara ett par minuter kommer Per pÃ¥ att han glömt sin mobiltelefon. Attan ocksÃ¥, nästa avfart är drygt 2 mil bort, vi skulle tappa drygt en halvtimma och det har vi inte marginaler till. Tidigt pÃ¥ morgonen, inga bilar i sikte, Per gör sin första u-sväng pÃ¥ en motorväg. Fy tusan, men det var inte mycket att välja pÃ¥ om vi nu ville komma med planet till Svalbard.Â
 
 
 Â
Resten av resan till Arlanda gÃ¥r i ett huj och snart sitter vi pÃ¥ planet till Oslo där vi skall byta till ett plan som via Tromsö tar oss till Svalbard. Vid tvÃ¥tiden siktar vi Spetsbergen genom molnen och väntar med spänning pÃ¥ att fÃ¥ se den Arktiska ön dyka upp under oss. Planet flyger längs Spetsbergens västra kust och det är en fantastisk vy över isarna och bergen. Tyvärr sitter vi i planets vänstra del sÃ¥ vi har inga bra fotomöjligheter. Men när vi flyger in längs Isfjorden finns det land även pÃ¥ vÃ¥r sida. Â
 
 
 
 
 
 
Â
Vi har tagit in på Radisson SAS Polar Hotel Spitsbergen som ligger trevligt intill Svalbard Museum, med fin utsikt över Adventfjorden. På kvällen knallar vi längs huvudgatan och väljer att äta på Kroa som ligger i samma hus som det läckra hotellet Basecamp Spitsbergen. Tyvärr var det hotellet fullbokat när vi bokade vilket var synd eftersom Basecamp konceptet går ut på att prägla hotellmiljön utifrån de lokala förutsättningarna. Läckert!
 
 
Nåväl, restaurangen som även den är mycket populär gick inte heller av för hackor. Även miljön där är som Svalbard i övrigt kargt, vindpinat och mycket charmigt. Vi hade inte bokat bord och fick därför sitta i baren, vilket gick minst lika bra då vi där fick ständig service och tillfälle att samtala med både bartenders och gäster.
Vi har turen att ha ett strålande väder när vi kommer och strosar därför, under eftermiddagen, runt på de få gatorna för att bekanta oss med staden eller kanske snarare byn.
 
 
Efter en drink pÃ¥ Karls-Berger pub, som har världens största utbud av cognac sÃ¥ promenerade vi sÃ¥ sakteliga tillbaka till Radisson SAS i sommarnatten. Detta i sig var en speciell upplevelse dÃ¥ solen stod högt pÃ¥ himlen trots att klockan närmade sig ett pÃ¥ natten. Vi roade oss med att göra skuggbilder och fotografera dessa, väldigt spännande att för första gÃ¥ngen uppleva midnattssol…
Så klart blev det en nattfösare i loungen på hotellet där vi hade sällskap av bland annat vår flygplansbesättning.
Även om den lilla staden är charmerande med sina kulörta hus, så är det naturligtvis den storslagna naturen som slår en mest. Det karga landskapet där växtligheten som mest når några decimeter över marken är fantastiskt vackert!
Spetsbergen är den största ön på Svalbard och den del av Spetsbergen där huvudorten Longyearbyen ligger heter Nordenskiöld Land. På Svalbard bor 2 300 personer varav 55 % är norrmän och 45 % ryssar och ukrainare. Longyearbyen som är världens nordligaste stad ligger i Adventfjorden innanför Isfjorden. Här bor cirka 1800 personer och det finns lika många snöscooters. Arkitekturen är mycket särpräglad då alla hus är byggda på pålar för att undvika sättningar p g a permafrosten.