Hjulspår

Rummet var bra och vi sov gott på natten, 700 rubel (knappt 200 kr) för rummet var också helt ok. Men, när vi ville ha kvitto och stämpel i våra migrationshandlingar fick vi efter många turer klart för oss att ägaren inte kunde fixa det då hans rörelse ännu inte hade startat!! Han drog med oss till ett annat hotell och bad oss vänta men till slut gav vi upp och åkte.

Efter besök pÃ¥ matvaruaffären och pÃ¥fyllning av bränsle pÃ¥ Statoil reste vi vidare. Frukost intog vi pÃ¥ en P-plats längs landsvägen. Ryska P-platser verkar mest fungera som reparationplats, soptipp och friluftstoalett. Det är oljigt, ligger papper och skräp överallt och försöker man gÃ¥ ut i skogen sÃ¥ ligger det annat där som man inte vill trampa i… Vi hittade alla fall en hyfsad del av P-platsen med utsikt över en sjö där vi kokade kaffe och Ã¥t yoghurt och bröd som vi just köpt i matvaruaffären.’

Färden fortsatte med riktning mot staden Kem vid Vita Havskusten som är känt för en mycket vacker träkyrka. Strax söder om Kandalaksja såg vi en campingskylt vid vägen, kanske var det denna som var omnämnd på internet. Trots att vi nu inte skulle övernatta så åkte vi in för att kolla läget och informera oss. Vi fick klart för oss att det ryssarna menar med camping är timmerstugor som man hyr ut. Vi träffade ett par som verkade vara ansvariga för campingen men tyvärr pratade de endast ryska. Vi förstod dock att de inte kände till några andra campingar längs vägen till Petrozavodsk. Efter att ha kört ytterligare en sträcka så stannade vi och drack kaffe vid en vägkrog som hade utomordentligt bra service och bra sortiment. Tyvärr var dassen under all kritik, men som tur var finns ju skogen…

På rekommendation av Svetlana och Irina gjorde vi en avstickare till byn Kovda där det finns en 300 år gammal träkyrka. Alla byggnader i byn var timmerhus och byn låg fint vid en vik och kunde ha varit ännu vackrare om det inte vore för att den var så förfallen. Nu höll man dock på att renovera kyrkan så det finns hopp om att byn återhämtar sig.

När vi lämnade Murmansk län passerade vi återigen polcirkeln, här fanns dock ingen markering på samma sätt som i Sverige. Vi stannade ändock och tog kort innan vi fortsatte in i delstaten Ryska Karelen med dess intressanta historia.

Vi nådde staden Kem ganska sent på kvällen och stannade vid centralstation för att försöka få reda på var det fanns turistinformation. På stationen fanns ingen information alls men vi frågande på en matvaruaffär. Bensinstationer och matvaruaffärer verkar vara de bästa turistinformatörerna, många har dessutom öppet dygnet runt. Vi fick där klart för oss att det fanns två hotell i staden varav ett var bättre. Det låg utanför Kem vid kusten i en by som heter Rabocheostravosk och visade sig vara en intouristanläggning som trots sin storlek var fullbokad.

Vi åkte då tillbaka in till Kem och det andra hotellet. Detta var ett till synes privatägt mindre hotell återigen i ett område där vi aldrig skulle ha letat. Konstigt att det inte finns några skyltar, inte ens på huset när man äntligen kommer fram hittar man något utan noggrann undersökning. Vi bokade i ett mycket spartanskt och inte helt rent rum för 1600 rubel (drygt 400 kronor). Hutlöst!

Utanför hotellet fanns ett gänga yngre grabbar som var påtagligt intresserade av bilarna där. Förutom vi så fanns där två till intressanta ekipage. En ryss och en vitryss med jeepar och släpvagnar på vilka stod fyrhjuliga motorcycklar. Vi blev lite betänkta att låta bilen stå, framför allt när dom andra jeeparna flyttade på sig, men en engelsktalande ryss som bodde på hotellet övertygade oss. Han berättade också att Kem är centrum för vildmarksresor i Karelen och utfartsort till ön Russkij kuzov där rysslands nordligaste kloster ligger.