Hjulspår

Det visade sig att våra farhågor om bilen var obefogade. När vi packade på morgonen kom en av grabbarna från gänget kvällen innan och ville sälja hallon som han plockat. Naturligtvis köpte vi burken av honom efter att ha prutat avsevärt på hans utgångspris som var 200 rubel (ca 60 kr)!! Han blir nog bra affärsman.

Frukosten vi beställt kvällen innan var en festlig upplevelse. Vi hade fått en exakt tid för frukosten, klockan 0900, vilket ju tycktes litet märkligt och när vi kom 10 minuter tidigare till receptionen blev vi ombedda att vänta där, vilket gjorde oss konfunderade. Vi blev ändå mera konfunderade när de visade oss först ut ur hotellet för att sedan gå in genom en dörr som ledde in i källaren med pannrum och kök. Anledningen till detta var att vi blev serverade frukosten i fastighetsskötarens rum! Mycket märkligt men spännande, och frukosten bestående av bovetegröt med en klick smör i, bröd, sallad och te, var mycket god och kostade endast 103 rubel (ca 30 kr) för oss båda.

Innan vi lämnade Kem åkte vi runt och tittade i staden. Kem som ligger vackert vid Vita havet verkade vara en mindre välbärgad stad. Ett fåtal nybyggda hus fanns men staden var ganska förfallen och miljön deprimerande. Här fanns en gammal fin träkyrka som höll på att renoveras och vid stationen var alltid mycket folk i rörelse, mest inhemska turister på väg ut i vildmarken.

När vi lämnade staden var det strålande solsken och 30 grader varmt så vi stannade längs floden Kem, lagade lunch och slappade ett par timmar på en fin äng. Härligt! Sedan skumpade vi vidare längs vägen mot Petrozavodsk 400 km söderut med siktet inställt på rysslands första SPA/hälsohem, Marcialskij Voda, som från början var ett sanatorium. Marcialskijkällan hittades 1714 och besöktes under 1700-talet av bland andra Peter den Store. Tyvärr stoppades verksamheten efter hans död och återupptogs inte förrän på 1940-talet och då som sanatorium. 1964 blev det på nytt hälsohem.

Vi visste dock inte hur vi skulle köra för att hitta dit så vi åkte in i staden Kondopoga och frågade på en bensinmack om de kände till Marcialskij Voda, vilket de gjorde. De ritade en karta och förklarade hur vi skulle åka. Tänk vad man kan kommunicera bra med teckenspråk och papper och penna…

Efter en del letande så hittade vi fram och det visade sig vara två ställen, originalet och ett nyare och exklusivare. Tyvärr var det ena stängt för kvällen (!) och det andra fullt så vi var tvungna att ge oss av igen mot Kondopoga för att hitta övernattning. Vi övervägde att stanna i skogen längs vägen och sova i tältet men det visade sig vara väldigt svårt att hitta någon bra plats där vi kom utom synhåll från vägen. Alla småvägar vi svängde in på var spärrade av bommar eller jordhögar. Vi åkte då tillbaka mot Kondopoga, 50 km på nattsvarta ensliga skogsvägar. Vi såg i skogen djurens ögon reflekteras i strålkastarljuset och överraskas av mörka gestalter som plötsligt dyker upp, gångare som gick längs vägen på väg till någon av de små byar vi åkte igenom. Vi mötte även en cycklist som kom åkande utan lyse på fel sida!!! Väl framme vid landsvägen igen hittade vi strax ett halvsnubbigt motell som fick duga som övernattning eftersom klockan då var halv ett på natten.