Hjulspår

Söndag i Minsk, vad gör man då? Vi valde att börja dagen med att tvätta, dels för hand i badrumsvasken och dels lämna vi skjortor för tvätt och strykning till våningsvärdinnan. Det kostar 12 kronor per skjorta för en tvätt och ytterligare 12 kronor för strykning.

  

Vi tittar ut från på staden från hotellrummet på 16:e våningen och ser storstaden Minsk med 1,8 miljoner invånare, bereda ut sig. Vi ser parker, stora bostadskomplex och centrumbebyggelsen. Hotellet ligger vid floden och här är det gott om grönområden. Det ser inbjudande ut och vid lunchtid när vi klara med tvättbestyren och ger vi oss ut på upptäcktsfärd. Vi märker omgående att det är en väldigt trevlig och fin stad som är anmärkningsvärt ren. Inget skräp och framför allt inget klotter vare sig på fasader eller i tunnelbanan.

  

Vi promenerar från hotell Belarus, längs floden Svislach genom trevliga parkområden, till den så kallade Gamla Stan (Traetskae Pradmestse). Det är en stadsdel som byggdes på 1980-talet i 16- och 1700-talsstil. Området är väldigt genuint och trevligt. Det här är Minsks eget Jakriborg. Minsk totalförstördes under andra världskriget vilket gjorde att inga gamla byggnader fanns kvar. Man har dock varit tämligen konsekvent i att bygga upp stora delar av staden igen så som den var, utifrån gamla ritningar och bilder.

I floden precis framför Traetskae Pradmestse ligger tårarnas ö. Det är ett monument över de som aldrig återvänt från krig. Monumentet ligger väldigt vackert, byggt som ett litet kapell med sörjande kvinnor där man kan tända ljus eller kasta slantar i en önskebrunn.

Vi fortsätter förbi Heliga Andens Katedral där det festligt nog råkar vara en bröllopsceremoni precis när vi är där. Ett stenkast därifrån ligger det nyuppbyggda Rådhuset och strax når man paradgatan Praspekt Nezalezhnotsi. Här hittar man både varuhuset GUM, flera caféer och den enorma KGB-byggnaden på väg upp till Frihetstorget (ploshcha Nezalezhnotsi) som omges av parlamentsbyggnaden och universitetet. Under torget har man byggt en stor galleria med mängder av affärer. Vi noterar att man har valt att behålla statyer av gamla förtryckare. Till exempel står grundaren till cheka, KGB:s föregångare, Felix Dzerzhinsky, mitt emot KGB-huset och framför parlamentsbyggnaden står Lenin.

  

  

På vägen tillbaka stannar vi till och tar en öl på en terrass vi shoppingcentrat Na Nemige. Här har man som på många andra ställen satt upp stora tält där man kan sätta sig med sin öl eller vad man nu dricker. Tydligen går det också bra att köpa öl från närmaste affär och slå sig ner, vilket många ungdomar gör. Överhuvudtaget är det mest ungdomar som dricker öl öppet i parker, längs floden eller gående på stadens gator. Trots det ser man väldig få överförfriskade ungdomar.

  

Vi avslutar dagen med ett besök på restaurangen Traktir Na Parkovoi, som serverar traditionell vitrysk mat i rustik lantlig miljö. Liksom i flera forna öststater så är man dålig på att skylta och vi passerar ingången ett par gånger innan vi hittar restaurangen och då med hjälp av gatunumret. Maten på Traktir Na Parkavoi är mer intressant än kulinarisk. Här finns dock en meny på engelska vilket inte förekommer så ofta. Det är mycket ovanligt att personalen kan mer än ett par tre ord på engelska men det löser sig alltid. Grisar, kor, får och höns låter ju lika på alla språk…