Hjulspår

Härligt nog så skingrar sig molnen på morgonen så att vi får lapa litet sol innan vi sätter oss i bilen igen för att fara tillbaka till Maputo. Vi börjar dagen med en skön morgonpromenad söderut längs stranden och komer förbi en sträcka av stranden som är avsedd för att lägga i och ta upp båtar för fiske- och dykexkursioner. Sandstranden tar slut på en udde där i stället vassa klippor sticker upp. Klipporna är så vassa att vi inte kunde gå barfota på dom. Vi hittar en massa vackra snäckskal som Cecilia naturligtvis inte kan låta bli att titta länge på.

Tillbaka på hotellet äter vi en stadig bacon & ägg frukost sedan packar vi för att sedan  tillbringa några timmar på stranden. Vi njuter i vars sin solstol och badar i indiska oceanens höga skummande vågor. Härligt!

Efter lunch ger vi oss i väg på den tuffa resan tillbaka till Maputo. Det visar sig att vägen till Maputo blir en ännu längre sträcka av obefintliga till extremt dåliga vägar, sämre än när vi kom ner hit via Boane och Port Henrique. Vid den så kallade gränsstationen i Salamanga stannar vi till för att besöka den lilla staden och Hindutemplet som finns där. Det känns väldigt märkligt att besöka ett hindutempel i princip mitt ute i den afrikanska buschen. Det kan dock rekommenderas då det är fint och vi blev väl bemötta av två hinduer. Enligt en skylt på templet så har den legat här sedan 1908!

I Bela Vista är vi tvungna att fråga för att komma på rätt väg, den mot Catembe. Det var samma sak när vi åkte ner till Ponta do Ouro. I den staden finns inga skyltar, men en rondell med en massa vägar som går i olika riktningar. Här gäller det att ta rätt väg ut.

Vi klarar det och efter knappt fem timmars resa når vi färjeläget i Catembe som ligger på andra sidan bukten söder om Maputo. Det är ett härligt myller av folk när vi komer. Här är inte bara ett färjeläge utan också busstation och en marknad och naturligtvis fullt med folk. När vi åker på färjan så gör vi det tillsammans med flera ofantlig tungt lastade bilar. Det är ett under att inte färjan sjunker, men det är nog bara vi som är oroliga för det.

Vår sista natt i Moçambique och Maputo valjer vi att tillbringa på hotell Terminus, ett bra och trevligt hotell som är centralt beläget och populärt bland affärsmän. På kvällen promenerar vi en runda och äter en god middag på en restaurang som ligger i korsningen vid Avenidas Julius Nyerere och Avenidas 24 de Julho vid Polana Center. När vi vandrar tillbaka till hotellet längs nästan tomma gator konstaterade vi att vi efter den här tiden här nere har blivit mer bekväma med att röra oss ute på kvällen. Det vi är mest rädda för är att i mörkret trampa ner i någon av de vägtrummor som saknar lock.