Hjulspår

Vi vaknar av ljudet från vågorna som rullar in mot stranden. Vi har hyrt en bungalow på Motel do Mar som är en semesteranläggning som inte förändrats mycket sedan den byggdes på kolonialtiden. Här bor vi i en bungalow nästan direkt på stranden och inom det bevakade området finns restaurang och bar. Varje bungalow består av fyra mindre lägenheter med pentry. Det finns elektricitet men vattnet värmdes upp av gas i en varmvattenberedare. På den långa sandstranden utanför står permanenta solparasoll i bast och vi kan konstatera att trots litet halvtråkigt väder så är detta en härlig avslappnad plats för återhämtning.

En liten besvikelse känner framför allt Cecilia när det visar sig bli en ganska gråmulen dag. Vi som skulle sola och bada… Nåväl, vid frukosten konstaterar vi att det dock fortfarande är varmt och skönt och att dagen passar bra för en härlig långpromenad längs stranden.

Vi njuter i fulla drag när vi går barfota i strandkanten vid indiska oceanen och både hör och känner hur vågorna slår. Vi väljer att gå norrut och har inte gått särskilt långt när vi märker att hela sandstranden är bebodd av små krabbor, 1-5 cm breda. De tittar upp från små hål i marken men försvinner genast ner igen när vi närmar oss och de känner våra steg. I övrigt är stranden ganska öde och vi möter endast några få andra människor. Stranden är kantad av stora exklusiva bostadshus som vi antar fungerade som sommarhus för i huvudsak sydafrikaner. I ett av husen är det en familj hemma och vi stöter ihop med sonen som ger sig ut för att surfa.

När vi vänder för att vandra tillbaka så väljer vi att gå upp mellan husen och in mot byn. Husen i den här delen av byn är byggda under den portugisiska kolonialtiden. Det är fina stora byggnader med kolonnförsedda ingångar och verandor. Många hus är väldigt nedgångna och flera av dem bebos av svarta. Det blir väldiga kontraster när rika vita sydafrikanska barn i 5-årsåldern kommer körande på sina fyrhjuliga mini-terrängmotorcyklar samtidigt som de svarta barnen leker med leksaker gjorda av gamla konservburkar och pinnar.

När vi går genom byn komer vi fram till marknaden där man kan köpa det mesta utom vanligt vatten. Vi hittar dock en livsmedelsaffär där vi kan införskaffa den åtråvärda varan.

De flesta turister som kommer hit gör det för att dyka, fiska, surfa eller hålla på med någon annan vattensport. Eftersom det inte är högsäsong och dessutom mitt i veckan så är det väldigt lugnt i Ponta de Ouro och vi ”slipper” en massa stökiga turister. På kvällen äter vi middag på Simply Scuba, ett av ställena som arrangerar dykresor. De har en trevlig restaurang och bar uppe på taket där vi äter nykokt krabba. Under tiden som vi väntar på maten blir det strömavbrott och hela byn blir svart. Personalen lugnar oss med att köket har gas samtidigt som man placerar ut små oljelampor på borden. Det här är tydligen inget ovanligt.

Efter en god middag avslutar vi kvällen på Café del Mar. Där hade vi kvällen innan ätit en utsökt fiskmåltid. Nu sätter vi oss i baren och njuter av den varma kvällen och lyssnar på sorlet.