14 april 2006 Maputo – Marracuene – Matola
När vi vaknar konstaterade vi att det är ett strålande väder ute. Idag skall vi träffa vår vän Pers kompis Joao som ska visa oss runt. Vi har med presenter från Per till Joaos son och till familjen. Det är lite spännande med mötet och vi ser fram emot det.
Efter frukost slappar vi i trädgården vid poolen i väntan på att klockan skulle bli tolv. Strax efter 12 kommer Joao och vi sätter oss och pratar. Vi bestämmer att vi skulle åka en sväng till Macaneta som är en fin strand på en udde 40 km norr om Maputo. Vi försöker hyra en bil men lyckas bara få tag i en med chaufför. Han har ingen fyrhjulsdriven bil men säger att han skall fixa det ändå. Han ville ha 150 USD för resan fram och tillbaka. Dyrt tycker vi men vi köper det.
När vi åker ut ur Maputo passerar vi ett gigantiskt marknadsområde. Här säljs allt. Vi ser toalettstolar, dörrar, möbler, byggmateriel, mat och kopierade märkeskläder. I vissa delar av området ligger soporna i stora högar bland varor och försäljare. Lukten är därefter. I andra delar är det mer ordnat och det finns även butiker. För oss är det svårt att förstå hur allt fungerade. Vi frågar vad det är för marknad och får veta att det är en svart marknad.
På vägen passerar vi byn Zona Verde där Joao bor och vi stannar för att han skall lämna in presenterna han fått. Familjen är inte hemma men Joao visar oss sitt hus som han håller på att färdigställa. Det är ett fint hus av betonghålsten med tre rum och kök och en liten veranda. Det finns klinkergolv i de rum som var färdiga. Fortfarande finns en hel del att iordningställa, bland annat skall han bygga en mur runt huset.
När vi kom fram till färjeläget vid Marracuene och skall korsa Nkomati River får vi veta att det inte går att åka vidare på andra sidan med den bil vi har. Det känns lite snopet eftersom vår chaufför sagt att han skulle klara sig med sin bil. Joao föreslår då att vi skall åka via Matola, där det ligger en stor aluminiumindustri, tillbaka till Maputo. Sagt och gjort men lite snopet.
På väg till Matola stannar vi efter vägen och köper Maphilwa som är en vildväxande plommonliknande frukt som säljs efter vägen. Smaken kan beskrivas som beska fikon. Vi stannar och äter på African Express, där man byggt en restaurang av tre tågvagnar. Det ligger alldeles intill aluminiumverket och vi kan se flera långtradare passera med aluminiumtackor. Vår chaufför berättar att det jobbar 4 000 personer där och att man exporterar 96 % av produktionen. Vi väljer att äta Caril de Camarao som är en räkgryta kokad med vatten av riven kokos, en traditionell rätt som vi tycker var mycket god. Vi har en trevlig stund i väntan på maten som tar ovanligt lång tid. Vi språkar bland annat om skillnaderna mellan Sverige och Moçambique. Bland annat får vi veta att månggifte är lagligt här!
Efter maten åker vi förbi aluminiumverket genom Matola där Joao kliver av och fortsätter vidare tillbaka till Maputo. När vi åker genom staden kör vår chaufför en extra tur för att visa en del monument och byggnader som exempelvis stadshuset, regeringsbyggnaderna och tågstationen. Vi passerar även strandpromenaden som var kantad av vita sydafrikaner. De har ställt upp sina stora flashiga fyrhjulsdrivna bilar där för att fiska.
Väl tillbaka på hotellet tar vi igen oss en stund innan vi åker ut för att äta middag på Club Maritime som ligger nära fiskmarknaden vid stranden bortom Hotel Holiday Inn. Det är en privat båt- och fiskeklubb som har en bra restaurang med jättegod färskfångad fisk. Man sitter på en veranda alldeles nere vid stranden vilket är väldigt mysigt. Dessvärre börjar det blåsa under kvällen, och då var det inte fullt lika mysigt… Nåväl, vi har i alla fall en riktigt trevlig kväll och när vi skall fara tillbaka så visar det sig att taxichauffören som skjutsat oss dit har väntat på oss hela tiden. Han står där redo med sin otroligt skruttiga bil. Det är nästan så att vi tror att den skall ramla ihop och dessutom lyser bensinlampan… Nåväl allt går bra och vi kommer tryggt tillbaka till hotellet.