Hjulspår

Oj, idag gäller det… Vi sov som väl var länge eftersom vi var tvungna att vänta till klockan blev tolv i vilket fall och åt en sen frukost i motellets matsal som tillika var en nattklubb. Det visade sig att de hade underhållning på kvällarna med exotisk dans och lättklädda servitriser. Nu på morgonen var där ingen exotisk dans men servitriserna var klädda i kortkorta kjolar och snörliv.

Prick tolv stod vi vid gränsstationen och vad fick vi se där om inte en Defender. Äntligen! Det är den första vi sett sedan vi lämnade Nyköping, den var holländsk och vi var naturligtvis tvungna att ta kort på den. Per gick sedan in i huvudbyggnaden för att rekognosera och kom efter en stund tillbaka för att hämta mig. Tjänstemannen från S:t Petersburg var på plats och nu skulle vi träffa honom för att förhoppningsvis få utresetillstånd. Det visade sig att tjänstemannen var två, en man och en kvinna. Mannen pratade hyfsad engelska och han underströk att det var mycket allvarligt det vi gjort men att de skulle utfärda ett nytt visum så att vi skulle kunna lämna landet. Detta skulle kosta oss det ringa beloppet $90 per person i kontanter!! Problemet var nu att vi endast hade $127 sammanlagt. Efter mycket om och men accepterade de att vi betalade resterande belopp i rubel. Vi lämnade alla kontanter vi hade till dem med vetskapen att det var cirka 100 rubel för mycket. Den kvinnliga tjänstemannen räknar pengarna och Per ser då henne smussla undan 100 rubel. När vi kommenterade att vi skulle ha pengar tillbaka blir de mycket generade men ser till att vi får tillbaka korrekt belopp och kvitto på att vi betalat. Festligt var dock att de endast utfärdade visum för dagens datum alltså framgår det i våra pass att vi varit ett dygn illegalt i Ryssland vilket ju är ganska originellt.

Nåväl, äntligen kunde vi resa ut ur landet, i kön språkade vi litet med holländarna i Defendern. De hade kört upp via Baltikum och skulle nu fortsätta sin resa upp genom Finland och sedan vidare in i Skandinavien. Trist var dock att när vi passerade tullen så ville en gränsvakt titta på vår kamera och beordrade oss sedan att ta bort bilderna vi tagit vid gränsen, alltså bilderna på Defendern. Han måste ha sett när blixten gick av, himla otur. Men tur var ju att vi har en digitalkamera annars hade han säkert tagit hela filmen. Vi stannade dessutom på andra sidan gränsen och tog kort på våra holländska Defendervänner när de körde förbi.

Sedan for vi raskt mot Helsingfors eftersom vi ville besöka Hvitträsk, arkitekten Eliel Saarinens hem och studio som han delade med arkitektvännerna Herman Geselius och Armas Lindgren. Vi lyckades hitta dit men tiden var knapp så det blev endast ett snabbt besök eftersom vi skulle vara vid färjeläget klockan 1600 för att ta färjan 1700. Allt gick bra och vi var endast litet sena när vi nådde centrala Helsingfors. Men då stötte vi på problem igen, halva staden visade sig nämligen vara avstängd på grund av marathontävlingen i friidrotts-VM. Oj, oj det visade sig att löparna sprang just på ringleden som skiljer hamnen från övriga staden, trots idog argumentation med poliserna vid avspärrningarna så blev vi inte förbisläppta utan fick snällt vänta. Till slut släppte de förbi oss och vi kunde fortsätta leta oss fram. Nu hade vi rejält bråttom så naturligtvis körde vi fel också. Vi lyckades komma på spåret igen med svordomarna haglande inne i bilen och körde upp vid kassan i Silja Lines terminal klockan 1650 alltså 10 minuter innan färjan lade ut från kaj. Puh, tack och lov att de släppte ombord oss.

En Silja Line färja är som en flytande mindre stad med möjligheter till shopping, bad, skönhetsbehandlingar, restaurang- och barbesök, underhållning med mera. Vi njöt en stund av klassisk musik i Vinbaren, flanerade runt på båten och avslutade kvällen med middag i en av restaurangerna.