Hjulspår

Ludmila och hennes pappa hämtade på morgonen för att bjuda oss på frukost hemma hos dem. Vi fick bland annat testa flera olika sorters korvar för att veta vilken vi ville köpa med oss hem. Efter frukost for vi iväg med Ludmilla och hennes mamma till parken Monrepos som skapades av fransmannen L H Nicolay (1737-1820). Han började bygga parken 1788. L H Nicolay flyttade till Ryssland för att verka som lärare vid Katarina II:s hov varefter han blev preseident för vetenskapsakademin i S:t Petersburg. Monrepos är en avspegling av de ryska kejserliga lustslotten och ett minnesmärke över 1700-talets idévärld. Parken har nu förfallit en hel del men det är fortfarande väldigt behagligt att spatsera omkring i omgivningarna av tempel, lusthus och japanska broar. Ludmilas mamma berättade att tidigare hade man ofta konserter i parken men nu var det inte tillåtet längre. I parken finns en källa som är omtalad för sitt helande vatten vilket gör att människor fortfarande kommer dit för att dricka av vattnet i tron att de skall bli friskare. Vi såg även flera som hade med sig flaskor och dunkar som de fyllde med vattnet.

Lunchen blev på ett annat av Ludmilas mammas lunchcaféer där vi återigen åt en fyra rätters lunch och fick testa alla specialiteter. I detta kök fanns en mindre bänkdiskmaskin som var placerad på golvet vilket föranledde Cecilia att fråga om det inte fanns någon arbetarskyddslag. Det gör det svarade Ludmila men de har aldrig några kontroller eftersom standarden oftast inte är högre än så här. Himla fint var caféet dock och det var väldigt välbesökt.

Sedan var det dags att säga farväl till Ludmila och hennes familj men innan vi lämnade Viborg köpte vi med oss rökt korv, kvas (svagdricka) och naturligtvis en flaska rysk vodka. Vi stannade till på den svenska kyrkogården i Viborg som tyvärr var väldigt förfallen.

Sen eftermiddag nådde vi gränsen eftersom det idag var dags att lämna Ryssland för att resa in i Finland. Men nu blev det problem… Det visade sig nämligen att tjänstemannen som skrev våra inresehandlingar hade skrivit utresedag den 13:e (idag) medan våra visum endast sträckte sig till den 12:e! Korkat av oss att inte kolla detta men så var det. Vi kom förbi den första gränskontrollen in i gränszonen men när vi var framme vid den egentliga gränsen tog det stopp totalt. Damen vi lämnade våra pass till var mycket upprörd och vi blev inkallade på kontoret. Där förklarade de för oss på knagglig engelska att vi nu var illegalt i ryssland och frågade oss varför vi hade gjort detta. Vi bad om ursäkt och bedyrade att det var ett misstag men vad hjälpte det. De undrade också om bilen hade gått sönder eller om någon av oss varit tvungna att besöka läkare för i så fall skulle de kunna släppa iväg oss. Tyvärr hade vi inga dokument som styrkte att något sådant skulle ha hänt eftersom det ju inte hade gjort det… Efter en del diskussioner på ryska fick vi veta att de skulle ringa efter en högre tjänsteman från S:t Petersburg som skulle komma och bevilja att vi lämnade landet. Dessvärre var det ju nu lördagkväll och han kunde inte komma förrän dagen därpå efter 1200. De sade därför åt oss att komma tillbaka klockan 1200 på söndagen. Hjälp, vilken soppa tänkte vi men det fanns ju hopp om att kunna lämna landet dagen därpå och de burade ju i alla fall inte in oss.

Vi vände tillbaka och tog in på ett av motellen som finns i gränszonen. Det visade sig vara riktigt trevligt med bra rum, bastu och pool så vi passade på att njuta litet trots allt. Efter en skön bastu, dopp i poolen och ett glas vin somnade vi utan alltför mycket oro för morgondagen.