Hjulspår

Dagen startade med ännu en intressant frukostupplevelse, vi hade köpt var sin frukostkupong för 100 rubel per styck i receptionen som vi lämnade i frukostmatsalen. För denna fick vi först en liten portionsyoghurt och när vi ätit den fick vi bröd och var sin stor tallrik med salami och ost samt gurka och tomat, därefter fick vi en stor tallrik havregrynsgröt med smör och till alltsammans serverade de varsin kopp te. Prisvärt och bra men när vi önskade mera tevatten till tepåsen så gick det inte alls utan då var vi tvungna att köpa en ny kopp och betala extra för denna!!

Vi bestämde oss för att stanna ytterligare en natt för att kunna spendera dagen på ön Kizhi som ligger 50 km ut i sjön Onega. Kizhi är ett slags friluftsmuseum typ Skansen i Stockholm där det från början fanns en stor och magnifik rysk-ortodox kyrka helt i trä. Transfigurationskyrkan som den kallas har 20 lökkupoler och är från 1714. Runt denna har man placerat andra träbyggnader som flyttats dit från övriga Karelen. Intressant och väldigt vackert!

Nåväl, litet krångel var det innan vi väl kom dit. På färjeläget visade det sig att bärplansbåten som gick ut till Kizhi kostade 900 rubel (ca 250 kr) per person för turister men endast halva priset för ryssar. Vi blev naturligtvis upprörda över detta men trots idogt argumenterande så slutade det med att vi betalade 1 800 rubel för oss båda. Vi konstaterade att vi hade kunnat resa som ryssar om vi hade haft en ryss som köpte biljetterna till oss, otroligt dumt system.

Båtresan ut var en pärs för många då det gungade som bara den, efter två timmar var vi äntligen framme och då valde vi att äta lunch på den enda restaurangen som ligger på en pontonflotte vid färjeläget. Det visade sig vara en total blåsning, vi fick extremt lite och smaklös mat för 155 rubel per person! Arga och kissnödiga (där fanns ingen toalett) gick vi vidare mot träbyggnaderna. En bit på vägen blev vårt humör ännu sämre då det visade sig att entréavgiften var 450 rubel (ca 160 kr) till själva området med byggnaderna. Priset var naturligtvis för turister, ryssarna betalade endast 55 rubel per person. Efter en stunds argumenterande utan framgång om att det var hutlöst att ta så mycket mer av utländska turister och att vi endast ville betala det lägre priset eller möjligen gå in två på en turistbiljett bestämde vi oss för att strunta i det och gå därifrån. Tanken att bara gå in vid något obevakat ställe började gro. MEN, då ropade en av guiderna på oss, öppnade porten medan han hälsade oss speciellt välkomna och varnade oss för ormar i det höga gräset. Hux flux var vi alltså inne utan att betala alls, ibland lönar det sig att argumentera.

Det var verkligen fint därinne, vackra byggnader med fina interiörer omgivna av en vacker natur, dessutom hade vi tur med vädret så nog hade vi kunnat betala inträde, – åtminstone som ryssar. Speciellt värt ett besök är som sagt den vackra Transfigurationskyrkan, men även mangårdsbyggnaden som ligger in till bör man lägga en timme i då man där får se ett ryskt högre stånds hem från 1700-talet. Mycket intressant och väl arrangerat, med flickor i tidstypiska kläder som satt och visade hur man gör för Karelen typiska smycken av glaspärlor.

Trots all argumentation så var vi mycket nöjda med vår tur till Kizhi. På kvällen åt vi middag på restaurang Kafka som serverar karelsk och georgisk mat. Georgisk mat verkar vara mycket populärt i Ryssland, vilket är förståeligt eftersom den är smakrik. Vi tog in flera olika rätter som vi delade på för att få smaka litet av varje, bl a karelsk saljanka och piroger, georgiskt grillspett och korv och ryska sprats. Det var ingen kulinarisk höjdpunkt. Sprats var dock en positiv överraskning, det är en slags sardiner i olja som man i ryssland äter som tilltugg till vodka (!).

På restaurangen hörde vi plötsligt svenska talas. Två gentlemän ett par bord bort visade sig vara svenskar och vi bjöd in dom till vårt bord. Dom var där med en gruppresa där alla deltagare läste militärhistoria. Nu reste dom runt i Karelen och studerade platser med anknytning till vinterkriget men också platser med svensk anknytning. Närmast kom dom från Kexholm. Vi fick veta att vägarna till Kexholm som vi ska åka var bedrövliga.

Här i Petrozavodsk märkte vi för första gången under vår resa att det fanns en del västerländska turister. Av dom var så gott som alla från Norden och 90 % från Finnland vilket är förståligt då finnarna har sitt ursprung i bl.a. Karelen. Det märktes också i affärer och på restauranger att det fanns exempelvis menyer på finska och vi förstod också att det fanns ett intresse för det finska språket. En av lärarinnorna som vi träffade på tisdagen gick och lärde sig finska.