Hjulspår

När man är på Svalbard så är det ett måste att ge sig ut med båt på Ishavet till någon av de mäktiga glaciärerna. Har man gott om tid kan man välja att åka ut på en längre tur under flera dygn men vi tog en dagstur.

På morgonen blir vi hämtade med buss som tar oss till båten vi skall åka med ut på Isfjorden. Resan skall gå via Tempelfjorden till Billefjorden där vi skall besöka den nedlagda ryska gruvbyn Pyramiden innan vi skall närma oss den mäktiga Nordenskiöldglaciären. Väl ombord hinner vi inte mer än lägga ut förrän Cecilia känner av en begynnande sjösjuka. Som tur är har vår guide med sig effektiva sjösjuketabletter vilka tar bort symtomen, det hade ju inte varit roligt att bli dålig med tanke på att vi skall vara ute i 10 timmar.

Innan båten lämnar Adventsfjorden går vår guide tillsammans med kapten noggrant igenom säkerhetsföreskrifterna. Det känns tryggt med tanke på att vi kommer att fara på Ishavet i vars vatten man inte överlever många minuter om man drullar i.

Vi seglar mot Sassenfjorden och får verkligen tillfälle att njuta av den mäktiga naturen. Vi passerar bland annat fågelfjället vid Diabasudden. Tyvärr ser vi inte så mycket fågelliv eftersom det är augusti och häckningsperioden är förbi men en och annan dekorativ Lunnefågel ser vi liksom en Stormfågel. Före resan skaffade vi en bra kikare vilket är ett måste om man skall uppleva naturlivet. Naturligtvis spanar vi, liksom alla andra, mest efter isbjörn men tyvärr utan lycka. Färden går vidare och vi når Tempelfjorden med det ståtliga katedralliknande Tempelfjället, kanske Ishavets vackraste berg.

Vi sackar in en stund vid Gipsviken innan vi seglar tvärs över Isfjorden mot Kapp Thordsen och vidare in i Billefjorden. Besättningen serverar våfflor med brunost (mesost), sylt och surgrädde. Mmm, jättegott! Medan vi mumsar i oss samtalar med två andra svenskar ombord. Det är far och son som berättar att farfadern var med på en räddningsaktion utsänd från Sverige när brand utbröt i Sveagruvan den 12 maj 1925, en eld som på grund av dålig vattentillgång inte kunde bekämpas effektivt. Efter branden avtog intresset för brytningen och AB Spetsbergens Svenska Kolfält sålde gruvan 1934 till Store Norske Spitsbergen Kulkompani A/S, som driver den än idag.

Mitt på dagen når vi det gamla gruvsamhället Pyramiden som grundades av svenskar 1910. Svenskarna var kvar fram till 1927 då gruvan såldes till Ryssland. Det kallas Pyramiden p g a ett pyramidformat berg intill där samhället anlades. Då verksamheten pågick hade samhället som mest cirka 1 200 invånare. I spökstaden som är kvar idag står skolan, kulturhuset, bostadsområden, liksom den självklara statyn av Lenin i princip orörda. Verksamheten lades ner 1991 och sedan dess bor bara ett 10-tal ryssar där, sannolikt enkom för att markera territorium.

På grund av isbjörnsrisken måste vi hålla oss i samlad trop under landstigningen, med en beväpnad guide i början respektive slutet. Vi möter dock ingen björn här heller utan de enda djur vi ser är mängder av fiskmåsar som flyttat in i de övergivna bostadshusens fönstersmattar.

Tillbaka på båten fortsätter färden vidare mot Nordenskiöldglaciären och strax innan vi når fram till glaciären betraktar vi Brucebyen som anlades av den skotske polarforskaren William Spiers Bruce 1919 för att fungera som bas för hans företags forskningsarbete.  På färden in mot glaciären serveras grillspett och pasta vilket smakade toppen.

Ännu bättre blir det när vi närmar oss kanten av Nordenskiöldglaciären och kapten med hjälp av en drickaback fiskar upp isflak som han hugger sönder för att servera whisky on the rocks. Festligt!! Det är ju inte alla som groggat på 50 000 årig is…Det känns mäktigt att stå vid relingen och beskåda den mäktiga glaciären som tonar upp sig. När vi står där sker det ingen kalvning men vi ser en isälv som mynnar ut under isen och spyr ut sitt brunfärgade vatten i klar kontrast mot den klara fjorden och glaciärens blåis. 

Innan vi lämnar Nordenskiöldglaciären hämtar vi upp en holländare som varit ute på en längre vandring med övernattning. Vid nästa anhalt i Skansbukta hämtar vi en hel grupp som varit ute några dagar. Den lilla gummibåten går i skytteltrafik och båten fylls med äventyrare som på många olika tungomål delar med sig av sina intryck. I Skansbukten liksom de flesta ställen vi passerar finns också ett stycke industrihistoria. Här bröt man under en tid marmor som dock visade sig bli spröd när den togs fram varför brytningen upphörde. Resterna av spår och trallor syns i närheten av den vertikala gruvgången som går in i berget och på stranden ligger en båt och åldras vackert i det arktiska klimatet.

På hemvägen passerar vi det så kallade Svenskhuset. Huset uppfördes av AB Isfjorden på initiativ av Adolf E Nordenskiöld för att användas i utvinningen av fosforhaltig mineral han funnit på platsen. Produktionen kom dock aldrig igång och huset blev så småningom en viktig forskningsstation. Utanför huset står ett träkors till minne av de 17 sjömän som dog här samma år som huset restes. Anledningen var att de sökte skydd i huset efter att de seglat fast i isen och på grund av okunskap fick de skörbjugg trots att huset var fullt av mat.

När vi vid 9-tiden på kvällen är i hamn igen är vi ganska trötta efter dagens alla intryck och all sjöluft, så middagen tar vi i den trevliga restaurangen på vårt hotell varefter vi somnar gott