14 augusti 2007 Nyköping – Longyearbyen

2010-02-09 Skriven av Per och Cecilia

Vi stiger upp vid tretiden på morgonen för att åka de 15 milen från Nyköping till Arlanda. Det känns konstigt att åka bil i nästan 1 ½ timme för att komma till flyget när vi har Sveriges tredje största flygplats, Skavsta bara några kilometer bort. Nåväl, nu ska vi ju flyga med SAS som (ännu) inte trafikerar Skavsta.Strax är vi ute på motorvägen och styr kosan mot Stockholm. Efter bara ett par minuter kommer Per på att han glömt sin mobiltelefon. Attan också, nästa avfart är drygt 2 mil bort, vi skulle tappa drygt en halvtimma och det har vi inte marginaler till. Tidigt på morgonen, inga bilar i sikte, Per gör sin första u-sväng på en motorväg. Fy tusan, men det var inte mycket att välja på om vi nu ville komma med planet till Svalbard. 

    

Resten av resan till Arlanda går i ett huj och snart sitter vi på planet till Oslo där vi skall byta till ett plan som via Tromsö tar oss till Svalbard. Vid tvåtiden siktar vi Spetsbergen genom molnen och väntar med spänning på att få se den Arktiska ön dyka upp under oss. Planet flyger längs Spetsbergens västra kust och det är en fantastisk vy över isarna och bergen. Tyvärr sitter vi i planets vänstra del så vi har inga bra fotomöjligheter. Men när vi flyger in längs Isfjorden finns det land även på vår sida.  

  

  

   

Vi har tagit in på Radisson SAS Polar Hotel Spitsbergen som ligger trevligt intill Svalbard Museum, med fin utsikt över Adventfjorden. På kvällen knallar vi längs huvudgatan och väljer att äta på Kroa som ligger i samma hus som det läckra hotellet Basecamp Spitsbergen. Tyvärr var det hotellet fullbokat när vi bokade vilket var synd eftersom Basecamp konceptet går ut på att prägla hotellmiljön utifrån de lokala förutsättningarna. Läckert!

  

Nåväl, restaurangen som även den är mycket populär gick inte heller av för hackor. Även miljön där är som Svalbard i övrigt kargt, vindpinat och mycket charmigt. Vi hade inte bokat bord och fick därför sitta i baren, vilket gick minst lika bra då vi där fick ständig service och tillfälle att samtala med både bartenders och gäster.
Vi har turen att ha ett strålande väder när vi kommer och strosar därför, under eftermiddagen, runt på de få gatorna för att bekanta oss med staden eller kanske snarare byn.
   
  
  

Efter en drink på Karls-Berger pub, som har världens största utbud av cognac så promenerade vi så sakteliga tillbaka till Radisson SAS i sommarnatten. Detta i sig var en speciell upplevelse då solen stod högt på himlen trots att klockan närmade sig ett på natten. Vi roade oss med att göra skuggbilder och fotografera dessa, väldigt spännande att för första gången uppleva midnattssol…

  

Så klart blev det en nattfösare i loungen på hotellet där vi hade sällskap av bland annat vår flygplansbesättning.
Även om den lilla staden är charmerande med sina kulörta hus, så är det naturligtvis den storslagna naturen som slår en mest. Det karga landskapet där växtligheten som mest når några decimeter över marken är fantastiskt vackert!
   
Spetsbergen är den största ön på Svalbard och den del av Spetsbergen där huvudorten Longyearbyen ligger heter Nordenskiöld Land. På Svalbard bor 2 300 personer varav 55 % är norrmän och 45 % ryssar och ukrainare. Longyearbyen som är världens nordligaste stad ligger i Adventfjorden innanför Isfjorden. Här bor cirka 1800 personer och det finns lika många snöscooters. Arkitekturen är mycket särpräglad då alla hus är byggda på pålar för att undvika sättningar p g a permafrosten.