Hjulspår

Efter en enkel frukost på balkongen packar vi ihop och far vidare norrut mot ukrainska gränsen. Vi lämnar staden Chisinau och åker M14 norrut. Vi stannar strax utanför staden, vid en stora vinodling, för att ta dagens första kopp kaffe.

Vi förundras över de vidsträckta vinfälten och funderar över var allt moldaviskt producerat vin tar vägen, en del måste ju exporteras. Medan vi sitter där och njuter i morgonsolen så kör en bil ut från plantagen. Bilen stannar till vid oss och ut stiger en äldre herre. Oj, oj, tänker vi, det är kanske inte uppskattat att vi sitter här på uppfarten till en vinodling.

Det verkar dock inte vara någon fara utan den gemytlige mannen verkar mest vilja prata litet. På moldaviska förstås men klämmer fram några få tyska ord när han märker att vi inte förstår. Han berättar att han är ”Patron” för odlingen vi stannat vid och undrar om vi inte vill komma in och titta. Vi tackar förstås glatt ja eftersom detta är mycket roligare än de guidade turer vi funderade på att ansluta oss till vid någon vingård. Hans ägor visar sig sträcka sig så långt ögat når och när vi frågar om var produktionen är så vill han visa oss själva fabriken som ligger inne i byn. Det visar sig vara en i vårt tycke mycket modern och välskött anläggning och han berättar att de exporterar till Frankrike, Italien, Tyskland och Polen. Vi får prova en ekfatslagrad chardonnay och titta in i vinkällaren och laboratoriet. Besöket var verkligen intressant och vi får med oss informationsmaterial och en flaska vin. Innan vi skils åt plockar Patron den praktfullaste gula rosen utanför huset och överlämnar till Cecilia.

Vi far vidare genom jordbrukslandskapet. Fälten brukas helt för hand, överallt i byarna ser vi människor med hackan över axeln på väg till eller från fälten. Vi ser bara människor med hackor även på de riktigt stora fälten.

Vi stannar för en enkel lunch vid en av de många vackra brunnar som kantar vägarna. I flera fall är de kombinerade med andaktsplatser och ibland som där vi stannade med en rastplats.

Fram emot sen eftermiddag når vi Lipcani vid gränsen till västra Ukraina. I gränsbyn lägger vi märke till att husen är mycket mer välskötta än vad vi sett i övriga Moldavien. Vi lägger speciellt märke till att plåtarbetena på husen är mycket dekorativa liksom tak över madonnafigurer och brunnar. Vi stannade vid ett av de plåtslagerier som tillverkade dessa krusidulliga plåtdekorationer och förundras över den stora produktionen. Överallt står det plåtdetaljer och små tak till brunnar eller madonnafigurer kunde räknas i dussintals. Strax lämnar vi Moldavien i ett huj men inresan till Ukraina tar betydligt längre tid. Vi har ju vid varje gränskontroll fått förklara att vi har rätt att köra bilen trots att det är vårt företag Positor som äger den, och här blev det extra besvärligt. Gränspolisen var en man med mycket skrot på axlarna och han uppskattade inte att vi saknade ett dokument som styrkte Pers rätt till bilen. Men eftersom vi nu tränat oss i att var tålmodiga så gav han efter någon timma med sig och vi var åter i Ukraina.

Även på denna sida gränsen är husen välskötta och dekorerade med dessa snirkliga plåtarbeten. Det är väl hit plåtslagaren i Moldavien säljer sin produktion. Vi lägger också märke till att det här finns många pågående byggen av, eller nybyggda, väldigt stora villor. Förvånande tycker vi.

Västra Ukraina består av bergsmassivet Karpaterna där den största staden är Lviv. Området är känt för sin storslagna natur och många reser hit på sommaren för att vandra i bergen. Under vinterhalvåret så är skidturismen tämligen omfattande. I båda våra guideböcker står det om en trevlig liten stad i södra delen av Karpaterna som heter Kolomyia. Staden lär ha en charmig karaktär i likhet med sydtyska och österrikiska mindre städer. I guideböckerna omnämns On the Corner vilket är ett Bed & Breakfast som lär vara ett av de bästa övernattningsställena i Ukraina. Eftersom det börjar bli kväll så ringer vi dit och kollar om de har något rum ledigt. Killen som svarar säger att det finns lediga rum och att vi är välkomna. På Cecilias förfrågan så svarar han att rummet inte har eget badrum och detta gör oss något betänkta med tanke på övernattningen i förrgår. Nåväl, vi bestämmer oss för att åka dit och se hur det är. Väl i Kolomyia blir vi mötta av ägarens kusin vid busstationens, han hoppar in i vår bil och leder oss rätt. Omgående inser vi varför detta sägs vara det bästa boendet i Ukraina, villan omges av en trevlig trädgård och när vi kommer in i huset mötes vi genast av den unge ägaren, den serviceinriktade och sympatiske Vitaly. Han tar oss till vårt rum, visar oss det fräscha badrummet i hallen och vi inser att detta kommer att bli en mycket bra övernattning. När vi dessutom bjuds till bords för kvällsmat så känns allt toppen, det visar sig att rumspriset om 90 UAH (130 SEK) inkluderar inte bara frukost utan även middag. Till bords sitter även övriga gäster vilka är ett ukrainskt par och ett par från Frankrike. Vi slår oss i slang med det franska paret där det visar sig att hon, Margot, är från Polen och han, Fabien, har tillbringat mycket tid i Sverige! Innan vi går till sängs så har vi bestämt att Vitaly skall ta oss fyra på en vandring i bergen under morgondagen. Härligt!