Hjulspår

Vid frukost berättade Svetlana om hur hon tyckte att vi skulle lägga upp dagen och sedan for vi iväg. Vi hade tänkt att börja med ett besök på stadsmuseet men tyvärr har de stängt torsdagar och fredagar, så vi tog i stället en promenad runt Murmansk. Vi tittade på alla monument, Leninstatyn, hjälten Bredov som skyddade Murmansk mot tysken i andra världskriget, och åtskilliga krigsmonument. Vi studerade så klart även bebyggelsen och störst intryck gjorde de gamla träkåkarna som fortfarande används som bostäder trots att de saknar toalett och rinnande vatten. Här bor också dom som står utanför samhället. Trots att vi gick igenom området två gånger såg vi bara en riktigt otrevlig syn med en gammal alkoholiserad dam som krypande försökte ta sig fram. Visst såg vi att män satt i grupper och drack öl och visst förstår vi att här finns en svår missär men det var ändå förvånansvärt bekvämt att gå här.

Vi hade parkerat Defendern mitt i stan (utan bevakning!) och den väcker verkligen uppmärksamhet, vi konstaterade att det är märkligt att vi inte sett en enda Defender sedan vi lämnade Nyköping. I närheten av parkeringen gick vi på ett modernt, trevligt café, Fluchov, som skulle kunna ligga i vilken storstad som helst i världen. Ryssland är verkligen kontrasternas land…

På Fluchov åt vi en god lunch innan vi for hem via de små röd/vita kioskerna i området där Svetlana bor och handlade mat till kvällen. Väl hemma mötte mamma Irina som skulle guida oss på kvällen, vi for till hamnen och sen till den okände soldatens grav. Monument över den okände soldatens grav finns i alla ryska städer och i Murmansk är den en jättelik betongskulptur som föreställer en soldat. Nedanför brinner en evig eld som dessvärre släktes på 1990-talet på grund av gaspriset, men nu brann den igen.

När vi kom hem lagade vi Borsjtj tillsammans och sedan åt vi middag och pratade länge. Trevligt!