Hjulspår

När vi reser in i Albanien med bil märker vi att vägstandarden blir ungefär eller något bättre än vad vi är vana med från våra resor i forna Sovjet, men inte på något sätt så dåliga att man behöver vara orolig för att köra här. Generellt kan man säga att vägarna är hyfsade och många av de större landsvägarna är bra. Albanien är ju ett bergigt land och det är gott om serpentinvägar. Det byggs också mycket, exempelvis är stora delar av landsvägen längs Albanska Rivieran nyanlagd. Det som markeras med motorväg på kartan är oftast en vanlig fyrfilig väg med plankorsningar.

 

Vi kör på en motorväg ut från Tirana och här är det både vägkorsningar och anslutande körvägar från gårdar och omgivande fält. Det är heller inte ovanligt med häst och vagn på motorvägen. När vi kör in i byar eller mindre städer så blir vägstandarden påtagligt sämre. Väljer man som vi gjorde att köra över bergen på småvägar får man räkna med att vägarna bitvis är mycket dåliga och vi vill inte rekommendera att man åker sådana vägar utan att ha en bil med fyrhjulsdrift och rejäl markfrigång.

  

Den första staden vi besöker är Vlore och när vi kör in där för att leta upp ett ställe att äta frukost på så kan vi konstatera att trafiken är lugn, det finns inte så mycket bilar. Jämfört med Italien så är det mycket lugnt, mer likt vår trafikmiljö. Det är inte heller någon svårighet att hitta parkeringsplats. När vi senare besöker Tirana så är trafikmiljön något mer hetsig och att följa trafikreglerna är inget man prioriterar, viktigast är att komma fram!

  

Vi såg någon Defender och till och med en SAAB, men den var Italienregistrerad. Annars kunde vi konstatera att säkert 80% av bilarna i Albanien är gamla Mercedes. Är det tack vare Tysklands skrotningspremie?

Avstånden är inte så stora i Albanien och vi behövde bara tanka en gång. Vi tog då ut lokal valuta på en bankomat eftersom vi inte var säkra på om det gick att betala med kreditkort. Där vi tankade utanför Tirana betalade vi kontant. Det är ingen brist på tankställen i Albanien och dieseln kostar 6,5 kr/liter.

Vill man stanna vid en rastplats och äta blir det svårt, rastplatser finns inte efter landsvägarna. Hittar man någonstans där det går att stanna är det skräpigt och vi får intrycket att de används som reparationsplats, soptippar och toaletter. Det är bättre att stanna vid något kaffe eller restaurang och snylta på deras uteservering. Vi köper en kaffe, vatten eller öl och kompletterar med egen matsäck. Här finns också de bästa toaletterna. Det går också att svänga av landsvägen och åka in på småvägar någon kilometer och där hitta någon fin plats att stanna på.

  

Vi är inte alls lika oroliga när vi parkerar bilen som vi har varit i Östeuropa. Vi parkerar på gatan utanför de ställen där vi övernattar utom på ett ställe där ägaren visar in oss på gården.

Skyltningen är inte alltid så tydlig och de kartor som vi köpt med oss stämmer inte alltid. Men även om det är svårt med språket så går det alltid att ta sig fram genom att fråga. Vi upplever Albanerna som mycket vänliga och hjälpsamma.

Poliser och myndighetspersoner som vi möter är vänliga och hjälpsamma. Vid gränsövergångarna går det överraskande smidigt. När vi frågar polisen efter vägen har vi blivit väldigt väl bemötta.

Vi valde att söka övernattningsställen när vi kom fram till städerna utom i Tirana dit vi ringde under resan för att boka. Det var aldrig svårt att hitta någon stans att bo. När vi var vid havet så fick vi fråga på några ställen innan det löste sig. Det är heller inga problem att hitta matställen, affärer eller internetanslutningar.

För vår del var Albanien ett trevligt och problemfritt land att resa i. Visst är Albanien ett av de fattigaste länderna i Europa men intrycket är att levnadsstandarden förbättras och framtidstro saknas inte. Här finns gott om vänliga människor som vill att besökare skall ha det bra. Språkkunskapen finns hos de yngre där alla kan åtminstone någon engelska.