Hjulspår

När vi rev tältet för att åka vidare kom en av de boende gående längs vägen, vi slog oss i slang med honom och fick veta att det gick bra att åka ner till stranden vid den gamla barnkolonin några hundra meter från där vi stannat. Vi åkte dit och kunde konstatera att här fanns bra plats nere vid stranden, vilket är bra att veta till en annan gång, här fanns till och med iordningställda grillplatser.

Nu fick vi vårt första missöde med bilen, vänster halvljus slutade att fungera. Vad bra att vi hade försett oss med reservlampor, bytet gick bra med hjälp av instruktionsboken.

Färden gick vidare norrut, E4:an till Haparanda där vi åkte över till Torneå på Finska sidan och provianterade och besökte den för Torneå och Haparanda gemensamma turistinformationen. Här fick vi tips om vägval genom Tornedalen. Vi valde svenska sidan och stannade vid Kukkulaforsen strax söder om polcikeln. Forsen är känd för sitt sikfiske som bedrivs på bägge sidorna, här finns också en trevlig restaurang som är känd för sina sikrätter. Vi ville prova maten och åt vår lunch här, ett bra val visade det sig.

Strax söder om polcirkeln i Kattilakoski finns en gourmetrestaurang intill vägverkets rastplats. Restaurangen drivs av två yngre killar från trakten som skaffat sig erfarenhet på bättre restauranger i bl a Göteborg. Trevligt initiativ! Även byggnaden är värt ett besök då den är mycket vacker. Tyvärr kunde vi konstatera att initiativet inte var möjligt utan EU:s strukturpengar. Vad säger restaurangen vid Kukkulaforsen om detta?

Obligatoriskt stopp vid Polcirkeln i byn Juoksengi för fotografering.

Efter att ha åkt på svenska sidan till Muoniovaara kunde vi konstatera att det hade varit bättre att korsa älven i Kaunisjoensuu då vägen blev väldigt dålig därefter på svenska sidan om än kanske vackrare då den följer älven.

Sista biten innan övernattningen mötte vi flera renar och två rävar, nu märks det att vi börjar nå vildmarken… Vid kvällningen började vi söka övernattningsställen. Efter att ha tittat på flera P-platser där det var fullt med husbilar och inte så trevligt började vi åka av på småvägar. Vi fick nästan napp direkt, då en liten slingrande väg/stig ledde ner till stranden av en sjö och övernattningen blev vid kanten av en hjortronmyr utan för byn Hetta som ligger i närheten av Enontekiö. Mysigt men kallt!